Ibland kan jag fundera över vilka hang-ups jag har. Några av dem manifesterar sig som oregelbundet återkommande drömmar.
En är vattenläckor. Det händer inte alltför sällan att jag drömmer om översvämningar, att det regnar in genom taket eller att det bubblar upp ur avloppen. Visst, jag har varit med om sådant, dels i en lägenhet där köksavloppet plötsligt vällde upp under badkaret, dels i ett gammalt hus där det regnade in i mitt pojkrum under höststormarna. Men ändå. Jag kan drömma att vinden är vattenfylld, och plötsligt forsar det in i huset. Klart jobbigt. Men jag får väl vara glad så länge jag inte vaknar helt nedkissad.
En annan dröm gäller det gamla huset där jag växte upp, och det lilla skogspartiet där bakom. Numera är allt rivet och bortschaktat, på platsen finns sedan cirka 20 år ett servicehem. De stenar där barn jag lekt… Jag kommer tydligen aldrig därifrån. Jag är fångad i ett evigt 1979. Fanken.
—
(Däremot tror jag inte att drömmar ”betyder” något särskilt, de är bara något som händer när hjärnan går på frihjul)
